Maissana – Menton 24 mil

Startade dagen med en brakfrukost som tydligen ingick i priset. Jag som aldrig äter frukost börjar nu vänja mig, riktigt najs då man står sig riktigt bra fram till sen lunch. Den äldre damen som har boendet i Maissana hade verkligen stått i på morgonen med frukosten.

Spände och smörjde sedan kedjan på hojen å efter det kollade jag upp vad översättningen för ”kan jag hjälpa dig med något typ huset, bilen eller trädgården?” på italienska? Den äldre damen sken upp som en sol men det behövdes inte. Lämnade ändå 10€ på byrån i rummet innan jag åkte iväg.

Började droppa lite efter ett tag för att sedan övergå till regn när jag kom ner till kusten. Hade känningar i handlederna och pallade inte åka längs dom skymda kurvorna på småvägarna, dessutom i regn…börjar bli gammal tror jag 🙂
Upp på autostradan, började med att åka in i fel grind för dom med ”telepass” en slags transponder men jag tror vakten fattade att jag var turist och öppnade grinden ändå så jag kom fram till automaten där jag kunde ta min ”ticket”. Tänkte att jag åker autostradan förbi Genoua men det var nu ösregn å skitvarmt så jag fortsatte hela vägen till Menton, Frankrike. Började kolla boende och det billigaste var 80€, jag hade säkert kunnat hitta billigare om jag fortsatte en bit upp mot bergen som är rutten för imorgon (Route des grand alps) men jag har åkt klart i regn känner jag. Stövlarna har inte torkat sen Passo di Stelvio och dom luktar nu huggorm. Men imorgon ska det bli fint väder igen, skulle ha åkt förbi en kompis på jobbet i Le Lavandou hade jag tänkt men det blir en omväg på 50 mil, sorry Pauline vi får ta det nästa år.

Sitter nu på balkongen i mitt rum å kollar Frankrike – Tyskland, lite nervös för hojen då hotellet inte har garage å hojen står på gatan, iochförsig låst och larmad och jag ser den från sängen..men ändå, inte kul. Jag pratade lite med en snubbe på en italiensk restaurang där jag åt som kunde engelska, förklarade som det var men det är ingen fara tyckte han, det är värre i Nice där snor dom allt som inte är fastsvetsat typ.

Bologna – Maissana 26 mil

Stack iväg från Hotel del Borgo (5 minuters gångväg från Ducatifabriken) vid 10 ungefär och ett par rödlysen senare så var jag ute ur Bologna och rakt ut på italienska vischan. Skönt, ingen trafik och nästan inte en enda raksträcka på hela dagen…men varmt så in i helsike, som mest 33 grader men annars runt 28. Precis alla andra jag mötte på mc åkte i vanliga kläder å hjälm, bara jag som körde i full skyddsutrustning, kände mig som en idiot och folk tittade på mig som jag var det också.

Uppe i bergen så var det en del tunnlar och det svalkade så skönt när man passerade igenom, ställde mig upp på fotpinnarna och körde och försökte få all sval vind in i klädernas ventilationsöppningar. Men så plötsligt när jag kommer ut ur en tunnel så ser jag medelhavet genom en dalöppning och staden La Spezia. Nere i stan tänkte jag ge upp ett tag, det var alldeles för varmt men jag plågade mig ett tag till och fick flyt genom trafiken när jag följde efter en gubbe på en XT 660 som plogade oss mellan bilarna.

Upp i ett bergsområde som gick längst havet fram mot La Cinque Terre, smala kurviga vägar med fina vyer med små byar och stränder men det var som i Passo del Stelvio fast tvärt om fast nu med värme, det blev för varmt att stanna för att ta kort…men ett kort blev det.

Dags att leta boende igen, klockan började bli sent för det då vissa stänger incheckningen redan vid 18. Hittade ett boende med frukost för 40€ uppe i dom lite svalare bergen ca 5km från kusten som hade fått betyget ”fantastiskt” på booking.com. En äldre dam tog emot mig vid hennes hus och visade mig rummet, wow sovrum badrum kök å en terrass med utsikt över byn Maissana. Säker parkering betyder också mycket, iallafall för mig…packrullen med tält, liggunderlag och regnkläder har jag inte monterat av sen jag spände fast det hemma på söder. Hade lika bra kunnat skita i och ta med det, tar bara upp onödig plats och vikt, tog med det för att ha ett bättre utbud för boende om man inte hittade hotel och kunde tälta på camping som nödlösning. Det finns boenden precis överallt här nere, booking.com är ett bra alternativ för att slippa stanna och fråga om priser.

Har det lite snålt med bra uppkoppling därför blir det mindre bilder idag.

Molina – Bologna 25 mil

Guiseppe, ägaren av B&B Molina visade sig vara en sann livsnjutare, verkade kunna allt om det lokala vinet Amarone, jag var ju trots allt mitt i Valpolicella-distriktet…ripasso, classico och massa andra druvor jag inte minns namnet på. Jag försökte förklara att jag gillar mest öl, visst jag kan dricka vin men det finns mer smaker av olika nyanser i öl…han köpte inte det och drog igång stora vinprovningen med mig. Till saken hör att han driver en liten ”wine-shop” med kvalitetsviner men trots det var han nere i källaren å grävde efter sina bästa viner och skulle övertyga mig att vin e grejjen.

Visst, det var fina och goda viner som säkert inte går att få tag i men det imponerade liksom inte på mig iallafall, till slut korkade han upp en flaska som han hade sparat länge och var väldigt stolt över…nästan tårögd väntade han på mitt omdöme…den var fantastisk. Vad skulle jag säga utan att vara oförskämd?
Molina är en liten sömnig by från 800-talet med ca100 innevånare, nästan de flesta byar jag har stannat i på vägen har varit från medeltiden…hemma har vi har gamla stan å resten är funkis känns det som jämförelsevis.

Nåt som är väldigt fridfullt är när kyrkklockorna ringer efter tiden, ex kl.14 så slår dom doong, doong och kl.14.30 doong, doong, diing…vad ska man med klocka till när man lever här? 🙂

Och som vanlig lär jag mig aldrig…italienarna verkar kunna sitta en halv dag och bara äta. Jag åt upp allt i ett svep och tänkte gå å lägga mig, nä nä, det ramlade in dom ena godsakerna efter det andra.

Jag sov som en bebis sen kan jag säga.

Hit kommer jag åka igen.

Ok, dags att åka mot Bologna och Ducati för en guidad tur i fabriken och museét. 28 grader varmt och jag hade gott om tid så jag hoppar över autostradan med avgifter så varför inte åka på landsvägen genom byarna…tjena, mycket trafik med långtradare, långsamt och köer genom samhällena och värmen. Började fippla med gps:en för att komma upp på autostradan men det funkade inte, kändes som jag åkte runt i cirklar och till slut gav jag upp och bara körde efter anvisningarna.
Bokade hotell 5 minuters gångväg (jag tog hojen) från fabriken, perfekt för att duscha å vila lite innan. Jag måste ha haft tur för det vara bara jag å två norrmän och världens roligaste och kunnigaste tjej som guidade oss igenom fabriken (fotografering förbjudet tyvärr). Småsnackade med personalen på bandet, ibland med henne som tolk och vi stod och gjorde ”fullgas tecknet” som småbarn genom fönstret vid testkörningen av en Panigale 1199 på rullbänken. Skitkul helt enkelt!

Norrmännen som inte körde Ducati hade blivit hänvisade att parkera på gatan och jag fick parkera inne på fabriksområdet 🙂

Imorgon bär det av mot medelhavet och Emiglia-Romagna, Toscana och Ligurien.

Persone – Molina 29 mil

Efter en påtvingad frukost med en så stark kaffe så jag nästan höll på att skita på mig så åkte jag rutten jag lade in i gps:en efter tyskens rekommendationer runt omkring i Trento så var det här absolut bästa vägarna hittills. Långa svepande kurvor längs dalgångar med bra sikt gjorde att man kunde börja gasa på allvar. Nåt som gjorde mig fundersam var kossorna som gick i hagarna som saknade staket mot vägen…

Åkte på vägar där man knappt kunde mötas 2 mc med stup så branta å höga så man skulle hinna ringa försäkringsbolaget å ändra livförsäkringen innan man slog i backen 🙂

Jag börjar undra om booking.com riktar mig mot mc-vänliga boenden…
Bokade ett B&B i Molina, mitt i Valpolicella, vindistriktet som gör Amarone.
Killen står och tar emot mig på gatan när jag kommer fram från gränderna som gps:en styrde mig, han hade hört mig långt innan.
-You have garage for la moto?
-Si si follow me.
-Perfecto mille gratzie!

Det visade sig att han förr designade mc-kläder för olika märken. Han hade orginalet från nån som hade vunnit Paris-Dakar bl.a mm mm.

Nu bedriver han en bar med 3 rum och säljer Amaroneviner.
B&B Molina och B&B Molina
Totolo design

En rolig grej som hände idag var att jag hamnade bakom en polisbil på en 90-väg (alla vägar får man köra 90 km/h på utom i byarna) det var så kurvigt att dom bara kunde hålla typ 60-70, så på en kort raksträcka så börjar föraren vinka att jag skulle köra om och straxt började den heldragna linje så jag gasade på ordentligt och körde om i typ 150. När jag tittar i backspegeln ser jag att båda gör tummen upp genom sidorutorna 🙂 Konstig känsla…

Imorgon bär det av till Ducati i Bologna, ska vara där 14.45.

Ha’de!

Pieo – Lago di Garda – Persone 41 mil

Idag var det inte ett moln på himlen, perfekt äntligen! Det här var bästa ”hojdagen” hittills helt klart. Vackra vyer och vägar med nästan bara kurvor. Kom ner till gardasjön å det var typ 30 grader, uppe i bergen var det mellan 18-22 grader, helt perfekt helt enkelt!

Tog en paus i skuggan under ett träd vid gardasjön när ett tyskt par på en hitlerkälke stannade vid mig å började prata…det visade sig att jag stod vid ett färjeläge precis. Jag berättade om min färdplan och blev rekommenderad att inte ta den vägen då det bara är en massa trafik där. Sagt och gjort så gick jag och köpte en färjebiljett till västra sidan, varför ödsla massa tid i trafik och dessutom rekommenderade även min kompis Morgan via sms att ta den västra sidan. Helt rätt beslut visade det sig. Tysken sa även till mig att inte åka längst med medelhavet från Toscana till Monaco utan rekommenderade att jag skulle åka uppe i bergen längst med medelhavet istället. Ligurien var dom bästa hojvägarna i världen enligt honom, jag får väl planera om rutten i gps:en ikväll.

Måste bara berätta om igår kväll vid hotellet i Pieo…frågade om dom hade restaurang å det hade dom (dörrarna stängda å såg ut som dom aldrig har haft öppen nånsin). Ok satte mig i baren å tog en birra och fick typ 2 fat med små olika pizzabitar som smakade fantastiskt, sen kommer en snubbe fram å säger att om jag vill äta så får du komma med nu. Ok, helt fullsatt!! (typ 70-80 pers m familjer, det var ju söndag) och jag ensam vid ett bord…känner mig lite uttittad där jag sitter själv vid ett bord. Helt plötsligt blir det en 3-rätters med soppa, gnocchi å kötträtt som alla andra äter, jag som sa att jag inte var så hungrig…när dom frågade vad jag ville ha till efterrätt höll magen på att explodera…fick ta hissen upp till rummet…

Började bli sent och måste fixa ett boende, bokade via hotels.com…billigaste å närmast så klart 🙂 hotellet i Persona Slog in adressen i gps:en å kom fram till en byhåla i bergen nånstans, ingen kan engelska, inget 3G å dom har en liten piazza mitt i byn där jag bor nu, men det funkar med lite teckenspråk å improvisation…det enda jag kan urskilja när dom pratar med varandra (jag fattar att dom pratar om mig) var Ducati Ducati Ducati, trodde nästan att jag skulle få bo gratis där ett tag 🙂 hela receptionen/baren är fullsmetad med små motorcykelmodeller å Valentino Rossi är deras hjälte såg jag sen.

Arabba – Peio 30 mil

Kanonväder i morse när jag kom i väg vid halv 10, Passo Pordoi börjar precis vid Arabba och det blev riktigt bra. Vägarna är verkligen kanon, inget grus eller tjärlagningar och världens kanonfäste i backen…har skrapat både fotpinnar å dojjor 🙂

Stannade för lunch nånstans i en varm och solig dal med vinodlingar runtomkring, man parkerade under vinrankorna som dom hade i taket. Ett hojgäng från Holland svängde in och skulle också äta, lediga bord överallt å alla slog sig ner vid mitt bord såklart. Dom hade varit i alperna i 6 dagar och det här var sista svängen innan hemfärden. Fick lite tips om vägar och pass men det var inte åt mitt håll..nästa år kanske.

Fan det blev en dublett i bilderna…inte lätt med bara en iphone…kommer redigera och lägga till sen när jag kommer hem..

Hursomhelst så började det regna efter dalen jag lunchade i och jag som skulle köra Passo Stelvio och Passo Umbrail. Det hade lika bra kunnat snöa i Stelvio, i displayen blinkade det ”ice”, skitkallt å eländigt…jag mötte endast en hoj och en cyklist, vi var hårdast på berget 🙂 Kul med cyklisterna förresten (självplågare) när man närmar sig för omkörning i nerförsbackarna så hörde man dom ropa ”El Moto!!” till varandra för att varna att man var på väg förbi.
Italiernarna har verkligen rätt filosofi i trafiken…långsam håller undan när nån som kör fortare vill förbi.

Det var nästan inga lägen för att ta kort i skitvädret, men här är några iallafall.

Provade att leta boende med booking.com och hittade ett billigt
boende i Stevio nationalpark, 30€ för ett rum med balkong.
Hotel

Sen måste jag säga att jag ibland känner mig som nån stjärna här i Italien, Ducati drar alla blickar till sig och många gör tummen upp 🙂

Imogon blir det riktning Trento ner mot Lago di Garda, hoppas på bättre väder…

Cima Sappada – Arabba 31 mil

Åkte lite sent efter en brakfrukost, kom iväg vid 11-tiden då jag slumrade till på rummet. Snurrat runt i Dolomiterna och åkt massor av alppass som jag inte kommer ihåg namnen på, men jäklars vilka vägar, till slut vet man inte om man åker uppför eller nedför.

Det började småregna vid Arabba så fixade boende där då jag vill åka Passo Pordoi när det är torrt. Asfalten är känd för att bli hal vid regn i Dolomiterna, ska tydligen bero på bindemedlet dom använder.

Måste bara göra lite reklam för hotellet i Cima Sappada då det verkligen var riktigt najs med den perfekta småsömniga italienska bykänslan, hit ska jag igen.

Graz Hotel

Lite bilder..

Wasserburg – Grossglockner – Cima Sappada 43 mil

Idag var det dags att åka in i alperna, drog på mig understället, halsbuffen och åkte från Kjelle vid 10.

22 grader varmt och moln fram till Grossglockner (Österrikes högsta berg). 24€ skulle dom ha för passagen, nu med facit på hand vet jag inte om det var värt det, visst det är magnifika vyer…men det har det varit på många andra ställen som jag har passerat.

Efter Grossglockner som höll typ 10 grader och strålande sol så tog jag en mindre väg längs dalen över byn Heiligenblut. Riktigt schysst liten (läs smal med stup längs sidorna) väg med fantastiska vyer.

Vid gamla tullstationen Italien/Österrike var det dags att dra på sig regnstället…för att 20 minuter senare hamna i gassande sol och dra av sig allt igen.
Kom fram till Tolmezzo som det var tänkt att leta boende i men jag fick dåliga vibbar angående parkering för hojen och fortsatte på morgondagens rutt mot Bolzano.

Nu började det bli dags på allvar att hitta ett boende, camping är bara å glömma då vädret kan slå om jäkligt fort här i alperna å jag har ingen lust att tälta i regn. Följde en skylt om B&B vid byn Cimasappada och hittade ett riktigt schysst hotel, tyvärr endast dubbelrum för 50€ natten inkl frukost. Värdinnan kan typ ingen engelska bara italienska och tyska. Men nu står hojen i hennes låsta garage och jag sitter på ristoranten med en bira och väntar på en äkta italiensk pizza 🙂

Kristianstad – Hamburg – Wasserburg 46 mil

Blåsigt värre när jag åkte över skånska slätten mot Danmark…ännu blåsigare över öresundsbron. Blåsten fortsatte att vara skitjobbig genom hela Danmark. Började bli orolig för överfarten med färjan mellan rödby puttgarden, finns det grejor på båten så man kan säkra hojen ordentligt? Jorå, ordentliga doningar fanns att tillgå i form av platser för mc längst väggen och en rem som man drog över sadeln och fäste i golvet. 45 minuter senare körde jag av i tyskland och satte fart mot Hamburg där tåget går kl.20.03, lastningen av bilar å motorcyklar skulle ske kl.19.20.

Åkte i skaplig tid från Kristianstad och skulle hinna med god marginal. Kul å gasa lite på autobahn också, här var alla medtrafikanter istället för hemma där alla är mottrafikanter. Flitig användning av blinkers, avstånd mot framförvarande, långsam trafik till höger. Plötsligt 2 mil innan Hamburg så blir det stau. Fan fetlång kö, har dom krockat eller är det något vägbygge? Har ju hört att polisen inte gillar att mc åker mellan bilarna så jag tänker inte chansa…eller rättare sagt hur gör dom andra? Inte en hoj i sikte men plötsligt ser jag i backspegeln hur det kommer två hojar mellan bilarna, perfekt jag hakar på och klämmer in mig mellan de två hojarna och åker mellan bilarna…då ser jag att han har ju svensk regplåt, jaja nu går det framåt i allafall. Lite orolig att det ska bli tight om tid till tåget men plötsligt så börjar trafiken luckras upp och det går i normal fart igen. Dom svenska hojarna åker samma väg som jag och det visar sig sen att dom också ska ta tåget. Hinner med en wurre och pils innan pålastningen 🙂

Jaha, sitter själv i min kupé som rymmer 6 personer, bara minutrar kvar till avgång, perfekt jag har hela kupén för mig själv NICE!
Närå, självklart dyker det upp en strikt tysk och några danska hippies i 60-70årsåldern rökluktande med sandaler utan strumpor å hawaiiskjortor precis när tåget börjar rulla som ska ”bo” med mig i den lilla lilla kupén.

Visade sig att danskarna var bröder som skulle till sina hus i Italien och tysken hade varit hos sin mor och firat hennes födelsedag. Ena dansken var 72 bast å pensionär, brorsan hans var läkare. Tysken hade byggt upp hela Ugandas radionät och jobbade med kommunikation. Riktigt sköna lirare och vi hade jättekul. Lite sömn fick jag iallafall mellan mardrömmarna om hur det går med hojen på det här skakiga tåget, säkrade personalen det ordentligt?

Lite försenade kom vi fram till München vid 08.00, knappade in Kjelles adress i gps:en och kom fram i Wasserburg kl.09.05 en timme senare hade Kjelle fixat iordning weisswurst med Bretzen och söt senap…å en pils så klart 🙂

Stockholm – Kristianstad 58 mil

Kanonstart på semestern, verkligen! Enda regnuppehållet var 10 minuter i Vimmerby.
Mellan 9 å 14 grader på termometern när jag tittade då och då.

Väl framme så blev det en bastu å några bira å det behövdes verkligen kan jag säga. Fy fan regnade så det stack på armarna typ.

I morgon på midsommar så sägs det att det ska bli sol å 21 grader 🙂
Den som lever får se.

På söndag förmiddag blir det en lika lång stint ner till Hamburg för byte kl.20  till autozug (biltåg) , för att landa i München kl.0730. Rakt ner till värmen å Kjelle m familj som bor i Wasserburg ca 5 mil utanför stan.